¨

Det är helt sjukt hur mycket man kan gilla någon, hur mycket en person kan betyda för en. Hur det bara bubblar inom en så fort den personen bara går förbi. Hur mycket man tittar i smyg, i hopp på att inte blicken ska stanna förlänge för att han ska upptäcka. Hur blyg man kan vara, även fast man egentligen är över social. Men tillsist börjar man sakta inse - att han inte har något intresse för dig. Man inser plötsligt hur mycket man missar, hur mycket som kunde har hänt. Vad kunde ha hänt? Man vet inte, eftersom man inte våga ta det där steget, steget närmare. Det är som att, så fort någon kommer för tätt in på blir man helt till sig, och man kommer senare ångra allt man inte gjorde. Kunde det hänt något? Om man bara hade gjort en ända liten grej annorlunda, skulle man vara lycklig nu? Har man haft sin enda chans, och sumpat den totalt ? Man känner sakta hur man glider ifrån varandra, och släpper taget om varandra, även fast man inte ens han få varandra. Och man ångrar, ångrar, ångrar att man inte gick in 100% när höjdpunkten låg som högst. Så ännu än gång, kunde det hänt något? Om man hade gjort en ända liten grej annorlunda, skulle man vara lycklig nu? Sanningen är - man kommer aldrig få veta.